När jag var sju år.

till skolan

kom hon i en präktiga byxor

som hade hängslen

och tillhörande jacka

ett skärp

som alltid gick upp

allt färgat i grönt

ty det var den rödhåriges färg

och hon var lång som en stör

kamraterna roade sej med henne

de bar henne över skolgården

två höll i benen och några i håret

stora tussar rycktes bort

från hennes huvud

och erbjöds till förbipasserande

som minne

av den rödhåriga

dom lekte kull på rasterna

men det var alltid hon

som tog

annars fick hon inte vara med

fröken brydde sej inte

barns lekar skulle man

inte lägga sej i

hette det

flickan förstod

att felet var hennes eget

ty hon kunde inte låta bli

att gråta

när dom slog henne

men hon försökte verkligen

göra som dom sa

fortfarande

klär hon sej i grönt

men hon gråter aldrig

aldrig någonsin

så att du ser det

min barndoms vintrar

var inte alltid vita

ofta var de tyngda

av blötsnö

vi åkte spark

den första biten av skolvägen

sen gick vi på landsvägen

där sand och salt

slabbats till issörja

en lång backe

som kallades Kyrkbrinken

stretade vi uppför var dag

på skoltrappan

stod fem piassavakvastar

som när det ringde in

alla noggrant måste

borsta av sej med

det luktade alltid vått ylle

under dessa vinterdagar

i vår skola

jag åkte med bussen till samhället

för att handla

det var min uppgift

eftersom mamma var sjuk

och pappa

hade dåligt hjärta

jag gick in i affären

efter lång väntan

blev jag expedierad

men när damen bakom disken

hämtade mjölet

såg jag att bussen körde

jag tog den tunga kassen

och började promenera hem

det var regnigt och snöblask

men vad skulle jag göra

jag minns

att jag tänkte

det är ingen idé att gråta

nu

långt efteråt

kan jag känna inom mej

hur det var

när jag måste byta hand

och ställa ned

den tunga kassen

i den våta snön

och jag vill bara gråta

men lördageftermiddagarna

var bra dagar

när jag var sju år

pappa kom tidigt

hemputtrande

på sin lättviktsmotorcykel

med glädjen virvlande

runt omkring sig

jag visste

att på söndag

skulle vi gå

ut i skogen

till tågstället

hela dan

skulle vi vara där

och bygga ladugård

med kottar och pinnar

och när tåget for förbi

där långt borta

skulle vi stanna upp

och se efter det

medan vi i fantasin

skulle fara iväg med det

vilka underbara helger

vi hade

pappa och jag

när jag var barn