Sol-Britt 7 år

När jag för några år sedan sökte upp Sol-Britt på Facebook var det i tron att hon var en annan person med samma namn. När vi väl rett ut det bestämde vi ändå att vi skulle fortsätta vara vänner eftersom vi gått i samma skola. När jag efter en tid lade ut bilder på ett läger som jag deltagit på visade det sig att vi varit på samma lägger.

 På en gruppbild  från detta läger med närmare 80 flickor i 9 -12-årsåldern finns vi båda med. 

Bild från Malmahedslägret sommaren 1955. Sol-Britt och jag finns båda i den översta raden då vi båda var långa och gängliga. 

Så här var det när Sol-Britt var 7 år någon gång på 50-talet.

mamma och pappa

har växthus

och trädgårdsland

där de odlar blommor

och grönsaker

de sliter hårt

med ogräset

och sitt förhållande

rensar, göder och vattnar

där tillbringar hon

mycket tid

hon är lång

längre än alla andra i klassen

och öronen står ut

och näsan är stor

ensamheten

och rädslan än större

hon vill gömma sig

när hon är i skolan

gömma sin

rangliga kropp

men de ser henne

och ropar elaka saker

när hon blir ensam

gråter hon

det är så mycket

rädslan är så stark

och ingen som bryr sig

tänk om det händer

något

tänk om mamma

stannar i stan

där hon på lördagarna

säljer grönsaker

på torget

tänk om

mamma inte kommer hem

till småsyskonen

vem ska då

ta hand om dem

tänk om

pappa försvinner

och aldrig kommer tillbaka

och tänk om mamma och pappa

ska skiljas

tanken på det

får henne att gråta

tårar som aldrig vill ta slut

tryggheten finner hon

i växthuslukt

och den aura av dofter

av blommor och grönsaker

som omger dem

där kan hon och småsyskonen

leka kurragömma

och knutgubbe

mellan husen

med grannbarnen

Tack Sol-Britt för att du ställde upp och berättade för mig om ditt liv som 7-åring!