När jag för några år sedan sökte upp Sol-Britt på Facebook var det i tron att hon var en annan person med samma namn. När vi väl rett ut det bestämde vi ändå att vi skulle fortsätta vara vänner eftersom vi gått i samma skola. När jag efter en tid lade ut bilder på ett läger som jag deltagit på visade det sig att vi varit på samma lägger.
På en gruppbild från detta läger med närmare 80 flickor i 9 -12-årsåldern finns vi båda med.
 | |
|
Så här var det när Sol-Britt var 7 år någon gång på 50-talet.
mamma och pappa
har växthus
och trädgårdsland
där de odlar blommor
och grönsaker
de sliter hårt
med ogräset
och sitt förhållande
rensar, göder och vattnar
där tillbringar hon
mycket tid
hon är lång
längre än alla andra i
klassen
och öronen står ut
och näsan är stor
ensamheten
och rädslan än större
hon vill gömma sig
när hon är i skolan
gömma sin
rangliga kropp
men de ser henne
och ropar elaka saker
när hon blir ensam
gråter hon
det är så mycket
rädslan är så stark
och ingen som bryr sig
tänk om det händer
något
tänk om mamma
stannar i stan
där hon på lördagarna
säljer grönsaker
på torget
tänk om
mamma inte kommer hem
till småsyskonen
vem ska då
ta hand om dem
tänk om
pappa försvinner
och aldrig kommer tillbaka
och tänk om mamma och
pappa
ska skiljas
tanken på det
får henne att gråta
tårar som aldrig vill ta
slut
tryggheten finner hon
i växthuslukt
och den aura av dofter
av blommor och grönsaker
som omger dem
där kan hon och
småsyskonen
leka kurragömma
och knutgubbe
mellan husen
med grannbarnen
