tåget till Kastrup
förväntningar
flyget i luften
snart i Madrid
där väntar
lilla vita bilen
nyare än ny
på att få köra oss
mot vårt mål
Garmina visar vägen
till närmaste hotell
vi somnar trötta
strax utanför Madrid
resan har börjat
äventyret har börjat
-o- -O- -o-
dag två
bilar vi
mot sydväst
varmluften
dallrar i fjärran
vinterns kofta åker av
och solbrillorna på
sommarlöften
i vinden
-o- -O- -o-
sommarljuden
sköljer över mig
när vi stannar bilen
och jag öppnar dörren
där långt ute
på slätten
vinden
den surrande flugan
lärkan i skyn
och sen
bara tystnaden
dofter
av lavendel
och varm jord
regnet i fjärran
vidgar mina näsborrar
friden som råder
är oändlig
-o- -O- -o-
vaknar under natten
av regnets piskande
mot rutan
och åskdån i fjärran
på morgonen
är världen rentvättad
lavendeln lyser lila
och gamarna
flyter sakta
i uppvindarna
från den torkande jorden
bofinkslåt
blandas med
gökens koko
lärkans kvillrar
och fjärran hörs
härfågelns entoniga hoande
påskfrid råder
över landskapet
-o- -O- -o-
uppbrottsstämning
väskorna packas
hotellfrukost
sista koppen kaffe
med in på rummet
tömmer skåpen
vänder på alla kuddar
innan vi går
vänder vi oss om
och ser vemodigt
in i rummet
som nu åter
är utan själ
-o- -O- -o-
bland ekarna
går grisarna
som inte vet
hur deras liv slutar
de bökar välmående
bland ollonen
tittar upp
och plirar förnöjt
emot oss
när vi stannar
för att se på dem
sen fortsätter de sitt bökande
så länge de lever
och jag undrar
vad vet dom om livet
och sen
vad vet jag om livet
-o- -O- -o-
här var kelterna
här drog romarna fram
här byggdes borgar
till försvar mot fienden
ständiga strider
men storken står i boet
och klapprar
med sin gula näbb
utan att fundera
över tidens gång
storken flyger över slätten
och letar kvistar
till sitt rede
utan att bry sig
om vad människorna gör
storken matar sina ungar
med grodor och gräshoppor
såsom storkar gjort
i alla tider
-o- -O- -o-
mörkret omfamnar oss
när vi går ut
genom trädgårdsgrinden
alla ljud
uppfyller oss
syrsorna som spelar
grodornas konsert
och en gök hörs
i fjärran
himlen är mörkblå
och då och då
blinkar en stjärna
natten omsluter oss
med sitt sammetstäcke
-o- -O- -o-
lilla vita bilen
har tagit oss
många mil
förbi
lojt betande får
på slätten
upp över höga bergen
över grönskande ängar
tätt intill klippor
ner i dalgångar
vi har njutit
av allt
men nu vill vi hem
nu ska vi hem
-o- -O- -o-
läckra bilder!!!
SvaraRaderaHärliga dikter, Siw! Särskilt uppskattar jag Dina smittsamt euforiska beskrivningar av naturens ljud, dofter och övriga sinnesintryck, samt - inte minst - Dina existentiella funderingar i samband med hotellrum, grisar och storkar m.m. ... ;D
SvaraRaderaJättefina fotoillustrationer också! <3
Så vackert! Du skriver på ett så levande sätt. Fint.
SvaraRaderaTack!
Radera