Slutet av början på ett en skrividé som jag burit med mig ganska länge. Jag försöker att beskriva hur det är eller var att vara sju år. Jag har intervjuat och kommer att intervjua många om hur livet var när de var omkring sju år. Jag intervjuar gärna dig också!
Såsmåningom hoppas jag att att jag ska få ihop till en bok.
Här presenterar jag några dikter. Några av dem är klara och några befinner sig på bearbetningsstadiet. Min plan är att jag ska fylla på med nya "sjuåringar" under året!
Maria
är en fd arbetskamrat. Hon är uppvuxen i Bulgarien. Hon träffade stt livs kärlek på ett bröllop och flyttade till Sverige.
Idag ska Maria börja skolan
mamma har strukit hennes vita blus
den mörkblå plisserade kjolen är ny
och nu är de på väg
Maria håller mamma hårt med ena
handen
i andra handen har hon blommor till
fröken
på axeln hänger hennes ljusblå
skolväska
som guppar upp och ner för varje steg
hon tar
hon nästan dansar fram
Mamma har berättat att Maria få gå i
ett nytt program
modern med nya idéer där de ska få
lära allting på en gång!
Inte bara läsa och skriva
dom ska få läsa om djur och natur
och en massa andra saker också
det tycker Maria om
för hon kan nästan läsa
nu är de framme i skolan
och där står lärarna
Maria lämnar med svettig hand sina
blommor
när hennes fröken säger välkommen
och visar henne till hennes bänkplats
Barnen går nu i skolan hela dagarna
mitt på dagen efter skollunchen
får de vila middag
först får de läsa en stund
Maria har lärt sig läsa
och läser högt för de andra barnen
sen klättrar de upp i sina sängar
och sover middag
då drömmer Maria om att bli ballerina
eller att läsa språk
och resa till många länder
Manal
är ännu en av mina fd arbetskamrater. Hon och hennes föräldrar flydde från Libanon.
i skolan
precis innan vi ska hem
fäller dom bomber
så vi måste ner
i skyddsrummet
och jag undrar
medan vi springer
om min pappa
väntar på mig
därhemma
men
väl hemma
inser jag
att han inte har
kommit hem
idag heller
pappa
min pappa
var är du?
jag saknar dig så
mamma packar väskorna
och grannarna kommer
vi ska ut på en lång resa
berättar mamma leende
vi ska till landet långt borta
där hon vet
att pappa finns
åh, vad jag längtar...
så står vi där på däck
och ser mot stranden
i det främmande landet
kust närmar sig
och först
ser man dem som prickar
sen ser jag
att en av dem
är min pappa
jag skriker ut min glädje
i semesterbyn
där vi bodde
var det underbart
skogen doftade
av granbarr och mossa
vi plockade blåbär och svamp
varje dag badade vi
men hela tiden
undrar jag
när vi ska åka hem?
Taalar
träffade jag när hon var i början av tonåren. Hon är nu en vuxen kvinna. När hon var sju bodde hon i Kurdistan!
TaaLaar är en rödhårig flicka
med glada ögon
och blå skoluniform
i skolan talas bara arabiska
och eleverna sjunger
varje morgon
den irakiska nationalsången
griffeltavlans damm
ger henne hosta
läraren tittar strängt
på henne
när TaaLaar är sju
bombar Sadam Hussein
hennes land
med inåtvänd blick
berättar nu den vuxna TaaLaar
för mig
om den fasansfulla dagen
då familjen tvingades fly
vi satt i vår bil
i en lång kö
med allehanda fordon
på väg mot Iran
då ser vi
en helikopter i luften
vi ser att den skjuter
mot kön
och en bomb
träffar en buss
vi ser hur bussen
exploderar
och alla människor
i den dör
kroppsdelar
och blod
far genom luften
och jag gråter och skriker
och min mamma gråter
ja alla skriker och gråter
och jag kan inte sluta gråta
stanken av blod
följer mig
och jag gråter och gråter
i flera dagar
trots att vi kommit
i skydd i Iran
Efter några månader
återvänder familjen till
till hemstaden Arbil
vardagen återkommer och
TaaLaar går i skolan igen
varje morgon
hissar de flaggan på skolgården
och sjunger
den kurdiska nationalsången
och i det välbekanta klassrummet
ger griffeltavlans damm
TaaLaar hosta
men nu ser läraren
vänligt på henne
Siw
Jag minns min morfar som en man jag hade respekt för. Men han hade en räv bakom örat och skojade med oss barn ibland.
Jag minns min morfar som en man jag hade respekt för. Men han hade en räv bakom örat och skojade med oss barn ibland.
Morfar och jag
Jag ser på mina händer
och inser att jag
är gammal
mina händer
liknar min morfars
när han låg på sängen
och vilade
och jag såg ådrorna
på hans händer
händer som
arbetat mycket
jag minns
hur han ler mot mig
och sätter sig upp
tar med sin åldrande hand
wichyvattenflaskan
som står på
nattduksbordet
och häller upp
i sitt glas
han luktar läkerol
och jag
mitt unga jag
sätter mig nöjt
på sängkanten
bredvid honom
och fnissar förväntansfullt.
Ferdaus
och jag träffades när hon gick på gymnasiet. Då hade hon kommit till Sverige från Irak något år tidigare. Idag är hon en vuxen kvinna med man och två barn.
Vi är på utekafé
det är mild sommarvärme
Ferdaus har sin son i knät
när hon berättar om
att hon var yngst i
syskonskaran
storasyster var nästan
vuxen
när äntligen
den där heta sommaren
närmade sig slutet
började hon skolan
mamma följde henne
första dagen
det var spännande
hon skulle få vara med
andra barn
och inte bara med mamma
hon var säkert var
gladast av alla
som började skolan
den dagen
sen
de andra dagarna
promenerade hon gatan fram
med sina nyfunna vänner
och hon visste
att om hon höjde blicken
så stod mamma på
balkongen
och såg efter henne
Ferdaus lyfter nu ner
den lilla gossen ur knät
genast
och på vingliga ben
ger han sig av
mot okänt mål
följd av moderns
trygga blick
Medan
pojken
undersöker världen
fortsätter hon att
berätta
om
sin första skoltid
då fröken strängt sa
du måste lära dig
att bli bättre på att
utala orden
och alla bokstäver rätt
om
hur hon då gick hem
och ställde sig
framför spegeln
och såg på sin mun
om
hur hon såg att hon kunde
formulera munnen
och hur tungan kunde
hjälpa till
att formulera alla orden
Snart
kunde hon säga
varje bokstav
tydligt och klart
Fredaus
fångar in den lille
som sprungit lite långt
bort
från sin mor
den lilla skrattar och
sprattlar
och så fort hon släpper
ner honom
springer han igen
men Ferdaus är en klok
mor
en banan får den lille
att återvända
och berättelsen kan
fortsätta
om
hur barnen leker på
gården
mellan husen
den hemtrevliga gården
med vaktmästaren som
vattnar blommorna i
rabatterna
samtidigt som
han håller ett öga på
barnen
ja han är
som en del av gården
hon beskriver drömmande
hur han spolar
en kaskad med
vattenslangen
så att barnen kan se
regnbågens alla färger
och hur de sträcker sig
mot den och skrattar
den världen
var trygg
