söndag 5 maj 2013

Interstitiell cystit (inflammation i urinblåsan) - operationen

 

 

HUR DET VAR FÖRE.





det började
en sommardag
vi satt i bilen
på väg någonstans

desperat
såg jag ut över
det platta landskapet
utanför rutan
inga träd
inga buskar
inget skydd

när tårarna rinner
stannar min riddare
vid dikeskanten
och jag kan lättad
huka mig ner
mellan
de öppna bildörrarna






nätterna
de långa nätterna

somnar
vaknar
stiger upp
halvvaken
räknar jag stegen
sover nästan
medan jag gör
det jag behöver

går tillbaka
snubblar
slår mig ibland
mot en dörr

somnar
vaknar
stiger upp

under natten
går jag ofta
mer än niohundra steg
en halv kilometer
för att jag behöver





på bio
med min riddare
vi ser den senaste filmen
viskar till honom
att jag måste
smiter ut ur salongen
och hoppas
att ingen ser mig

tillbaka in till filmen
hjälten slåss
spänning
skottlossning
blod
och så behöver jag igen

smyger ut
ingen ser

tillbaka igen
var är vi nu
riddaren ger
en resume
spänningen är hög
jag håller hans hand
den är varm

men igen
måste jag gå
låt dem undra
säger min riddare
när jag kommer tillbaka
med ångest

jag hade behövt
sju reklampauser
för att kunna följa med
på den filmen





på bussen
med barnbarnen
känner omedelbart
att jag borde gått
en gång till

bussen kör
och jag tänker tacksamt
på syster Mayas bidrag
med plats för mycket vätska
när smärtan tar överhand
och jag måste

ingen vet
tänker jag
barnen pratar
och smärtan kommer igen
och igen
och varje gång måste jag

nu är jag våt
som ett barn
efter en lång natt

pussar barnen
och rusar av bussen
där är ett kafé
kostar en femma
men ingen återvändo
rusar in och stänger dörren
fumlar med mina våta trosor
gråter
av skam
och av lättnad

ut igen
döljer med kappan
måtte ingen se
måste leta upp barnen
tur de är stora
så att de klarar sig

sväljer tårarna
hur kan det bli så här
min smärta före barnen