fredag 15 februari 2019

Sol-Britt 7 år




När jag för några år sedan sökte upp Sol-Britt på Facebook var det i tron att hon var en annan person med samma namn. När vi väl rett ut det bestämde vi ändå att vi skulle fortsätta vara vänner eftersom vi gått i samma skola. När jag efter en tid lade ut bilder på ett läger som jag deltagit på visade det sig att vi varit på samma lägger.

 På en gruppbild  från detta läger med närmare 80 flickor i 9 -12-årsåldern finns vi båda med. 





Bild från Malmahedslägret sommaren 1955. Sol-Britt och jag finns båda i den översta raden då vi båda var långa och gängliga. 













Så här var det när Sol-Britt var 7 år någon gång på 50-talet.

mamma och pappa
har växthus
och trädgårdsland
där de odlar blommor
och grönsaker
de sliter hårt
med ogräset
och sitt förhållande
rensar, göder och vattnar

där tillbringar hon
mycket tid

hon är lång
längre än alla andra i klassen
och öronen står ut
och näsan är stor
ensamheten
och rädslan än större

hon vill gömma sig
när hon är i skolan
gömma sin
rangliga kropp

men de ser henne
och ropar elaka saker

när hon blir ensam
gråter hon

det är så mycket
rädslan är så stark
och ingen som bryr sig

tänk om det händer
något

tänk om mamma
stannar i stan
där hon på lördagarna
säljer grönsaker
på torget

tänk om
mamma inte kommer hem
till småsyskonen
vem ska då
ta hand om dem

tänk om
pappa försvinner
och aldrig kommer tillbaka

och tänk om mamma och pappa
ska skiljas
tanken på det
får henne att gråta
tårar som aldrig vill ta slut

tryggheten finner hon
i växthuslukt
och den aura av dofter
av blommor och grönsaker
som omger dem
där kan hon och småsyskonen
leka kurragömma
och knutgubbe
mellan husen
med grannbarnen



Tack Sol-Britt för att du ställde upp och berättade för mig om ditt liv som 7-åring!





lördag 19 januari 2019

Om hur det är att vara 7 år!


Slutet av början på ett en skrividé som jag burit med mig ganska länge. Jag försöker att beskriva hur det är eller var att vara sju år. Jag har intervjuat och kommer att intervjua många om hur livet var när de var omkring sju år. Jag intervjuar gärna dig också!

Såsmåningom hoppas jag att att jag ska få ihop till en bok.

Här presenterar jag några dikter. Några av dem är klara och några befinner sig  på bearbetningsstadiet. Min plan är att jag ska fylla på med nya "sjuåringar" under året! 




Maria
är en fd arbetskamrat. Hon är uppvuxen i Bulgarien. Hon träffade stt livs kärlek på ett bröllop och flyttade till Sverige.


Idag ska Maria börja skolan
mamma har strukit hennes vita blus
den mörkblå plisserade kjolen är ny
och nu är de på väg

Maria håller mamma hårt med ena handen
i andra handen har hon blommor till fröken
på axeln hänger hennes ljusblå skolväska
som guppar upp och ner för varje steg hon tar
hon nästan dansar fram

Mamma har berättat att Maria få gå i ett nytt program
modern med nya idéer där de ska få lära allting på en gång!
Inte bara läsa och skriva
dom ska få läsa om djur och natur
och en massa andra saker också
det tycker Maria om
för hon kan nästan läsa

nu är de framme i skolan
och där står lärarna
Maria lämnar med svettig hand sina blommor
när hennes fröken säger välkommen
och visar henne till hennes bänkplats


Barnen går nu i skolan hela dagarna
mitt på dagen efter skollunchen
får de vila middag
först får de läsa en stund
Maria har lärt sig läsa
och läser högt för de andra barnen
sen klättrar de upp i sina sängar
och sover middag
då drömmer Maria om att bli ballerina
eller att läsa språk
och resa till många länder








Manal
är ännu en av mina fd arbetskamrater. Hon och hennes föräldrar flydde från Libanon.

i skolan
precis innan vi ska hem
fäller dom bomber
så vi måste ner
i skyddsrummet
och jag undrar
medan vi springer
om min pappa
väntar på mig
därhemma

men
väl hemma
inser jag
att han inte har
kommit hem
idag heller

pappa
min pappa
var är du?
jag saknar dig så


mamma packar väskorna
och grannarna kommer
vi ska ut på en lång resa
berättar mamma leende
vi ska till landet långt borta
där hon vet
att pappa finns
åh, vad jag längtar...

så står vi där på däck
och ser mot stranden
i det främmande landet

kust närmar sig
och först
ser man dem som prickar
sen ser jag
att en av dem
är min pappa
jag skriker ut min glädje

i semesterbyn
där vi bodde
var det underbart
skogen doftade
av granbarr och mossa
vi plockade blåbär och svamp
varje dag badade vi
men hela tiden
undrar jag
när vi ska åka hem?

































Taalar
träffade jag när hon var i början av tonåren. Hon är nu en vuxen kvinna. När hon var sju bodde hon i Kurdistan!



TaaLaar är en rödhårig flicka
med glada ögon
och blå skoluniform
i skolan talas bara arabiska

och eleverna sjunger
varje morgon
den irakiska nationalsången

griffeltavlans damm
ger henne hosta
läraren tittar strängt
på henne

när TaaLaar är sju
bombar Sadam Hussein
hennes land

med inåtvänd blick
berättar nu den vuxna TaaLaar
för mig
om den fasansfulla dagen
då familjen tvingades fly

vi satt i vår bil
i en lång kö
med allehanda fordon
på väg mot Iran

då ser vi
en helikopter i luften
vi ser att den skjuter
mot kön
och en bomb
träffar en buss

vi ser hur bussen
exploderar
och alla människor
i den dör
kroppsdelar
och blod
far genom luften
och jag gråter och skriker
och min mamma gråter
ja alla skriker och gråter
och jag kan inte sluta gråta

stanken av blod
följer mig
och jag gråter och gråter
i flera dagar
trots att vi kommit
i skydd i Iran

Efter några månader
återvänder familjen till
till hemstaden Arbil

vardagen återkommer och
TaaLaar går i skolan igen
varje morgon
hissar de flaggan på skolgården
och sjunger
den kurdiska nationalsången

och i det välbekanta klassrummet
ger griffeltavlans damm
TaaLaar hosta

men nu ser läraren
vänligt på henne








Siw
Jag minns min morfar som en man jag hade respekt för. Men han hade en räv bakom örat och skojade med oss barn ibland.

Morfar och jag


Jag ser på mina händer
och inser att jag
är gammal

mina händer
liknar min morfars
när han låg på sängen
och vilade
och jag såg ådrorna
på hans händer
händer som
arbetat mycket

jag minns
hur han ler mot mig
och sätter sig upp
tar med sin åldrande hand
wichyvattenflaskan
som står på
nattduksbordet
och häller upp
i sitt glas

han luktar läkerol
och jag
mitt unga jag
sätter mig nöjt
på sängkanten
bredvid honom
och fnissar förväntansfullt.









Ferdaus
och jag träffades när hon gick på gymnasiet. Då hade hon kommit till Sverige från Irak något år tidigare. Idag är hon en vuxen kvinna med man och två barn.


Vi är på utekafé
det är mild sommarvärme
Ferdaus har sin son i knät
när hon berättar om
att hon var yngst i syskonskaran
storasyster var nästan vuxen

när äntligen
den där heta sommaren
närmade sig slutet
började hon skolan

mamma följde henne
första dagen
det var spännande
hon skulle få vara med andra barn
och inte bara med mamma

hon var säkert var gladast av alla
som började skolan
den dagen

sen
de andra dagarna
promenerade hon gatan fram
med sina nyfunna vänner
och hon visste
att om hon höjde blicken
så stod mamma på balkongen
och såg efter henne

Ferdaus lyfter nu ner
den lilla gossen ur knät
genast
och på vingliga ben
ger han sig av
mot okänt mål
följd av moderns
trygga blick


Medan pojken
undersöker världen
fortsätter hon att berätta

om
sin första skoltid
då fröken strängt sa
du måste lära dig
att bli bättre på att utala orden
och alla bokstäver rätt

om
hur hon då gick hem
och ställde sig
framför spegeln
och såg på sin mun

om
hur hon såg att hon kunde
formulera munnen
och hur tungan kunde hjälpa till
att formulera alla orden

Snart
kunde hon säga
varje bokstav
tydligt och klart



Fredaus fångar in den lille
som sprungit lite långt bort
från sin mor
den lilla skrattar och sprattlar
och så fort hon släpper ner honom
springer han igen
men Ferdaus är en klok mor
en banan får den lille
att återvända
och berättelsen kan fortsätta

om
hur barnen leker på gården
mellan husen
den hemtrevliga gården

med vaktmästaren som
vattnar blommorna i rabatterna
samtidigt som
han håller ett öga på barnen
ja han är
som en del av gården
hon beskriver drömmande
hur han spolar
en kaskad med vattenslangen
så att barnen kan se regnbågens alla färger
och hur de sträcker sig mot den och skrattar

den världen
var trygg





onsdag 21 mars 2018

Tänk så mycket roligt man kan göra med glas!




Nu ska du få se!



Kuckeliku! Snart är det påsk!




 Av en massa småbitar kommer det att bli en vacker skål!






Och ett fönstersmycke i blått och rött.




Den gröna staden 





Och av en urdrucken skumpaflaska kan det bli en ljuslykta!




Eller en skål






Och av glas kan man till och med göra sin egen Turning Torso!




En liten katt som nu trivs hemma hos Turid.





Ett hjärta som solen kan lysa igenom.





Den lilla koltrasten sjunger i trädet i väntan på att få plats i ugnen!






Pica pica! Skata!





Och här vare ljuslyktor i långa baner.





Och en hel del av detta är du välkommen att se och (om du vill) köpa på Garvaregården!





Garvaregården ligger knappt 200 m från Centralstationen. Håll till vänster när du kommer ut ur statiomshusets huvudingång.

måndag 6 november 2017

Julförberedelser

Snart är det jul och dax att tänka på julklappar!







Jag har haft hjälp av Cecilia  för att ta några fina bilder på glas som jag kommer att ha med på julmarknader.






Cecilia i fotograferar.


               Småtomtar på loftet,                                                                             julklappar,





julgran som litet fat,




fler ljusfat,







ljuslyktor i långa baner,















smycken,



















några stora skålar,







och en och annan tomte!





Välkommen till Västra Vemmrlöv den 11 november kl 14 - 18
och Jul på slottet i Malmö den 3 december kl 10 - 17





fredag 13 oktober 2017

Glas, glas och glas!

 Men hej och hå så länge sedan det var som jag var här!



Flera somrar sedan!


                                                                     
                        Det har varit alldeles för mycket sånt här!😞


Nu ska jag i alla fall lägga upp bilder på mitt glas.





Håll till godo!

Den här skålen har flyttat till Småland.




Det här fatet bor hos Tarik!



De här små skålarna har flyttat till Japan! 😊







Klockan den går och går i vårt uterum!



Tick, tack hemma hos Ellinor!









Det är svårt att ta bild på glas....

.....så därför lägger jag upp två bilder på denna dam som döptes till Filifjonkan av fröken Lena.








Här är mitt barnbarn David efter en teckning som Cecilia gjort!



Och här har vi Joel i en älsklingströja i blått!






En röd skål




En orange





Cecilias frukostskål





Och här är Davids frukostskål innan jag stoppade den i ugnen första gången!





Så här ser det ut när jag öppnar ugnen och denna gången plockar ut en skål till Kristina!


Här är den innan Kristina packade ner den!